SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inkompeten´s substantiv ~en in·kom·pet·ens·enbrist på personliga förut­sättningar för viss upp­gift; vanligen i fråga om reella förut­sättningar psykol.MOTSATSantonymkompetens 1 ledningens slarv och inkompetensibl. äv.formell o­behörighet inkompetensförklarasedan 1729