publicerad: 2021  
inmuta inmutade inmutat
verb
in`muta
● ofta lös förbindelse, se muta in säkra ensam­rätt till (bearbetning av) visst om­råde, särsk. mineralfyndighet
någon inmutar något
in­muta en gruva
○ äv. med av­seende på abstrakta om­råden
för sin forskning hade han in­mutat ämnet Bohus­län under 1200-talet
belagt sedan 1823; se ur­sprung till muta in
inmutainmutande, inmutning