publicerad: 2021  
inre komparativ, ingen böjning
in·re
adjektiv
in´re
1 ofta i substantivisk an­vändning som sker eller är belägen på in­sidan av något
MOTSATS 1yttre 1
jordens inre (delar); husets inre (delar)
○ äv. belägen längre in eller närmare centrum
de inre delarna av ön
○ spec. invärtes
inre blödningar; inre organ
○ spec. äv. inrikes
stor­maktens in­blandning i landets inre an­gelägenheter
○ äv. mer el. mindre bildligt
regeringens inre cirkel
inre monolog se monolog
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska indre; komparativ av 1in!! och 1inne!!; jfr ur­sprung till innerlig
2 som har att göra med delar eller förlopp som inte kan på­visas direkt men ofta är väsentligast; om delar etc. i någon större helhet
JFR immanent, 1intern
den yttre och den inre verkligheten; inre mot­sägelser i systemet; det fattas inre samman­hang i berättelsen
○ spec. som hör till själs­livet
en inre röst; känna ett inre tvång; hans inre människa
○ ofta substantiverat
han kände en djup glädje i sitt inre
belagt sedan 1743