publicerad: 2021  
insistera insisterade insisterat
verb
insiste´ra
● en­visas med att kräva
någon insisterar (på något/att+verb/sats)
någon insisterar (på något)
någon insisterar (på sats)
någon insisterar (på att+verb)
hon insisterade på att få över­ta an­svaret; egentligen är jag mätt, men om du insisterar tar jag väl en liten portion till
○ äv. en­visas med att hävda
han insisterade på att det var fråga om en olycka
belagt sedan 1654; av lat. insis´tere 'ställa sig; stå fast; dröja'; jfr ur­sprung till assistera, existera, konsistens
insisterainsisterande, insistering