SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
insiste´ra verb ~de ~t in·sist·er·aren­visas med att kräva komm.hon insisterade på att få över­ta an­svaretegentligen är jag mätt, men om du insisterar tar jag väl en liten portion tilläv.en­visas med att hävda han insisterade på att det var fråga om en o­lyckainsistera (på ngt/att+V/SATS)sedan 1654av lat. insis´tere ’ställa sig; stå fast; dröja’; jfr assistera, existera, konsistens Subst.:vbid1-195030insisterande, vbid2-195030insistering