SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
instans [-an´sel.-aŋ´s] substantiv ~en ~er in·stans·enbesluts­organ på viss nivå in­om rätts­väsende jur.hov­rätten fast­ställde den lägre instansens domäv. om vissa an­dra myndigheter, ibl. utan hän­syn till nivåkontakta alla sociala instanseri sista instanssist, yttersthon vill upp­muntra före­tag att av egen vilja engagera sig i miljö­frågor och i sista instans in­föra tvingande lagar sedan 1655av ty. Instanz, fra. instance med samma betydelse; av lat. instan´tia ’en­trägenhet’