SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
interdik´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en inter·dikt·etförbud mot guds­tjänster och vissa sakramentala handlingar före­kommande i katolska kyrkan under medel­tiden; ibl. ut­färdat av påven histor.relig.sedan 1505brev från Erik Larsson till slottsfogden i Stockholm om uppdrag i Rom (Grönblad)fornsv. interdikt; av lat. interdic´tum ’förbud’