SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
isola`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] isol·at·or·erämne som inte leder elektrisk ström el. värme, ljud m.m. fys.JFRcohyponymledare 2 de flesta icke-metaller är isolatoreräv.an­ordning som skiljer ström­förande ledning från jordade före­mål vanligen av porslin sedan 1849