publicerad: 2021  
isolera isolerade isolerat
verb
isole´ra
1 helt skära av från (social) kontakt med om­givningen
någon isolerar någon/något (från någon/något)
någon isolerar någon (från någon)
någon isolerar någon (från något)
någon isolerar något (från någon)
någon isolerar något (från något)
att isolera fångarna i celler är nedbrytande; så länge apartheid­systemet bestod isolerades Syd­afrika i internationella samman­hang; den sjuka boskapen måste isoleras
belagt sedan 1818; via tyska, franska av ita. isolare 'av­skilja', till isola 'ö'; av lat. in´sula 'ö'; jfr ur­sprung till insulär; splendid isolation
2 om­ge med material som förhindrar ledning eller strålning av elektricitet, värme, ljud eller dylikt
värmeisolera
någon isolerar något (med något)
väggen isolerades med trä­ull och well­papp
belagt sedan 1800
3 skilja ut i oblandad form
JFR separera 1
någon isolerar något (från något)
forskarna lyckades isolera ett dit­tills okänt radio­aktivt grund­ämne
belagt sedan 1820
isoleraisolerande, isolering
isolera sig