SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
i`tuta verb ~de ~t i|­tut·arvanligen lös förb., setuta i ständigt och tröttande fram­hålla för ngn komm.barnen itutades att de inte fick prata vid mat­bordetituta ngn ngt/SATSsedan 1931Subst.:vbid1-197709itutande, vbid2-197709itutning