SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
jäk`ta verb ~de ~t jäkt·arut­föra verksamhet med o­normalt högt tempo på grund av (känsla av) tids­press psykol.JFRcohyponymstressa 1cohyponymsno 2cohyponymflänga 1 hon måste jäkta till dagis med barnen varje morgonhan fick jäkta för att hinna bli klar före klockan 12äv.få att känna tids­press jäkta mig inte nu!äv. med ton­vikt på visst resultatvanligen med partikelnfram de lyckades jäkta fram något som liknade en rapportjäkta (ngn), jäkta (fram ngt)sedan 1798Subst.:vbid1-199959jäktande; jäkt