SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
janitsja´r substantiv ~en ~er janitsjar·enturkisk elit­soldat under äldre tid; urspr. rekryterad bland söner till kristna under­såtar som upp­fostrades till islamiska krigare histor.mil.sedan 1635av turk. yeni çeri med samma betydelse, eg. ’ny trupp’