SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
jansenis´m substantiv ~en jansen·ism·enen riktning in­om katolska kyrkan som starkt betonade personlig religiös full­komning spec. i Frank­rike på 1600- och 1700-talen relig.Racines författarskap an­ses delvis vara präglat av jansenismensedan 1795till efter­namnet på den neder­ländske teologen C. Jansenius (1585–1638)