publicerad: 2021  
tjänst tjänsten tjänster
tjänst·en
substantiv
1 ställning i arbets­livet med väl­bestämda arbets­uppgifter och kvalifikations­krav, av­sedd att inne­has av en person särsk. om statliga och kommunala arbeten
halvtidstjänst; heltidstjänst
en fast tjänst; en ordinarie tjänst; in­rätta en tjänst; till­sätta en tjänst; till­träda en tjänst
hon sökte den lediga tjänsten som rektor
vapen­fri tjänst värnpliktstjänstgöring av icke-militärt slaghan gjorde vapen­fri tjänst på en för­skola
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska þiänist; till tjäna
2 ut­övande av arbete in­om ramen för viss befattning
tjänstebil; tjänsteförmån; jourtjänst; kvällstjänst
doktorn är inte i tjänst nu; hon reser mycket i tjänsten
ibland med ton­vikt på den under­ställda funktionen som arbets­tagare el. på trogen pliktuppfyllelse eller dylikt
lång och trogen tjänst; han var i tjänst hos en greve; en överste med 40 år i rikets tjänst
äv. bildligt i fråga om före­mål, för att ut­trycka an­vändbarhet eller dylikt
den gamla vinter­rocken gör fort­farande tjänst; ta tekniska hjälp­medel i sin tjänst
belagt sedan 1281 bekräftelse på prästerskapets privilegier utfärdad av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)
3 (osjälvisk) handling som är till nytta för någon annan
tjänster och gen­tjänster; gör mig en tjänst och lägg det här kortet på brev­lådan; han har gjort sitt land ovärderliga tjänster
äv. om hjälp eller dylikt som erbjuds på mer formellt sätt, ibland med bak­tanke om ersättning eller dylikt
hon erbjöd dem sina tjänster; vad kan jag stå till tjänst med?
spec. i vissa (nu­mera skämtsamt) artighets­uttryck
NN, till er tjänst
äv. om reguljär service eller dylikt
moms på varor och tjänster; byta tjänster för att slippa skatt
äv. om service­inrättning eller dylikt i sammansättn.
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)