publicerad: 2021  
junker junkern junkrar
junkr·ar
substantiv
junk´er
historiskt (titel för) adlig page eller adels­man i all­mänhet
spec. om (konservativ) adlig gods­ägare, sär­skilt i det forna Preussen
junkerdöme
äv. försvagat (i ett ut­tryck) skämtsamt el. ibland tillrätta­visande ung man
hör nu här, gunstig junker!
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska junker; av lågtyska junker med samma betydelse, till junc-herre, eg. 'ung herre'