publicerad: 2021  
junktur junkturen junkturer
junkt·ur·en
substantiv
[juŋtu´r] el. [juŋktu´r]
något i naturligt tal som (i stället för paus) markerar gräns mellan ord el. stavelser el. morfem; om intensitets­höjning, aspiration, konsonantlängd m.m.
äv. om mot­svarande markeringar i skrift
belagt sedan 1967; av lat. junctu´ra 'sammanfogning'; till jun´gere 'förena'