publicerad: 2021  
kämpa kämpade kämpat
verb
käm`pa
● (försöka) försvara eller genom­driva sina intressen (mot viss mot­ståndare) med kraft särsk. med fysiska medel, ofta våld
JFR strida 1, tampas
någon kämpar (om/för/mot någon/något/att+verb/sats)
någon kämpar (för någon)
någon kämpar (för något)
någon kämpar (för sats)
någon kämpar (för att+verb)
någon kämpar (mot någon)
någon kämpar (mot något)
någon kämpar (mot sats)
någon kämpar (mot att+verb)
någon kämpar (om någon)
någon kämpar (om något)
någon kämpar (om sats)
någon kämpar (om att+verb)
någon kämpar (med något)
kämpa för själv­ständighet; kämpa mot en över­mäktig fiende; de kämpade sida vid sida
○ äv. an­stränga sig fysiskt
han kämpade för att komma loss; han fick kämpa hårt för att få ner seglet; hon kämpade med burken för att få av locket
○ spec. i sport­sammanhang tävla
kämpa om guldet
○ äv. mer abstrakt
han hade stora svårigheter att kämpa med; hon kommer att kämpa för att behålla honom; kämpa för en bättre värld
kämpa till sista droppen se droppe
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska kämpas; av lågtyska kempen med samma betydelse; till 1kamp!!
kämpakämpande, 1kamp
kämpa emot, kämpa ned, kämpa ner