SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rnare substantiv ~n äv. vard. körnarn, plur. ~, best. plur. körnarna körn·ar·enett hand­verktyg med konisk spets som an­vänds för att märka ut centrum m.m. på arbets­stycken av metall tekn.verkt.sedan 1705till ty. körnen ’bli till korn’; till korn