SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kabel [ka´b-äv.ka`b-] substantiv ~n kablar kabl·ar1typ av grovt tåg­virke som är hopsnott för att bli elastiskt för bogsering o.d. matrl.JFRcohyponymtross 1 äv. om grövre vajer e.d.sedan senare hälften av 1400-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. kabel ’rep; skeppståg’; av fra. câble ’rep; kabel’; av lat. cap´ulum ’rep’, till cap´ere ’ta; gripa’; jfr kapabel 2elektrisk ledning med kraftig isolering eltekn.JFRcohyponymsladd 1 kabelbrottkabeltrummaelkabelkoaxialkabeltelefonkabeldra kablarsedan 1878