SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ka`ka substantiv ~n kakor kak·an1mat­bröd med flat, rund form kokk.JFRcohyponymlimpacohyponymformbröd brödkakarågkakaibl. bildligtleve­bröd lönekakaalla vill ha sin del av kakankaka söker makavar och en söker sig till sin likeenligt under­sökningen är var femte läkare gift eller sam­bo med en annan läkare – kaka söker maka plocka russinen ur kakanserussin statens kaka är liten men säkerstatlig an­ställning ger låg lön men är tryggnu­mera ofta iron.(vilja både) äta kakan och ha den kvar (vilja) göra två saker som inte båda låter sig görasmånga vill både äta kakan och ha den kvar – de vill minska ut­släppen men sam­tidigt inte sluta göra långa flyg­resor sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. kaka; nord. ord, besl. med kex, 1koka 2litet, finare (sötat) bak­verk kokk.kakburkkakreceptsju sorters kakorhem­bakta bullar och kakorta en kaka till!äv. om ngt större (sötat) bak­verkkakformsockerkakaäppelkakaen mjuk kakagrädda kakan i 200 graderstjälp upp kakan på en tallrik och låt den svalnasedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråk3cookie databehandl.sedan slutet av 1990-talet