publicerad: 2021
kallelse
kallelsen kallelser
kall·els·en
substantiv
kall`else 
1
(formell) uppmaning till inställelse spec. till visst möte, för visst uppdrag etc.
SE
1kalla 2
kallelsetid
kallelse (om något)
kallelse till sammanträdet hade utgått i god ordning
○
spec. äv. till läkare eller dylikt
hon fick kallelse till mammografi
○
spec. äv. om en typ av direkt utnämning till högre tjänst
mest historiskt
kallelseförfarande
han fick kallelse till en professur i Lund
○
äv. om konkret skrivelse eller dylikt
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska kallilse; till
1kalla!!
2
högtidligt
(livs)uppgift som upplevs som synnerligen viktig och ofta är relaterad till högre (ibland religiösa) syften
kallelse (till något)
kallelse (att+verb)
Florence Nightingale kände som sin kallelse att bli sjuksköterska; han mognade till insikt om sin konstnärliga kallelse
○
särskilt om religiöst betingad uppgift
kallelsegärning
kallelse i kristlig mening är inbjudan till Guds rike
belagt sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
