publicerad: 2021
kalv
kalven kalvar
kalv·en
substantiv
1
unge till idisslare främst till nötkreatur men äv. till hjort, antilop m.fl.
en ko med sina kalvar
○
äv. om kalvkött eller dylikt (som maträtt)
○
ofta bildligt om något mindre (bihang) i förhållande till något större, spec. i namn på udde, mindre ö utanför större eller dylikt
Tjörnekalv
slakta den gödda kalven (för någon)
ursprungligen biblisktfrikostigt välkomna (en saknad person)när deras dotter kom hem från sin långresa slaktade de den gödda kalven för henne
som en kalv på grönbete
mycket yster
belagt sedan ca 1300 (Westgöta-Lagen);
fornsvenska kalver; gemensamt germanskt ord
2
klen inre lina i vissa typer av tågvirke och vajer som ger en rundare form men inte ökar styrkan
belagt sedan slutet av 1400-talet (i sms.; (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare))
fornsvenska kalver; av samma urspr. som
kalv 1
Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och göra oss glada.
Bibeln (1917 års övers.), Lukas 15:23 (ur liknelsen om den förlorade sonen; i citatet uttrycker fadern sin glädje över sonens återkomst)
