publicerad: 2021  
kantstött neutrum kant­stött, bestämd form och plural kant­stötta
kant|­stöt·ta
adjektiv
kan`tstött
lätt skadad i kanten av an­vändning; särsk. om porslin och dylikt
en kant­stött tallrik
äv. bildligt
han är lite kant­stött efter tre kraschade äktenskap
belagt sedan 1888; 1892 i bildlig bemärkelse
Det var den tid, då våra fickor spändes
av kant­stött frukt med regn­våt lera på.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Slut på sommar­lovet (i Var­dag, 1926)