SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kapita´l substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kap·it·al·ettill­gångar som förväntas ge vinst och vars värde kan mätas i pengar särsk. om större (penning)tillgångar som har betydelse för ekonomisk ut­veckling ekon.kapitalförsörjningkapitalinvesteringaktiekapitalprivatkapitalsparkapitalstartkapitalrisk­villigt kapitalut­ländskt kapitalhon hade samlat i­hop ett litet kapitalde fick sitt lilla kapital ur­holkat av inflationende ville leva på av­kastningen utan att röra kapitaletspec.materiella hjälp­medel vid produktion t.ex. maskiner och byggnader ekon. m.m.kapitalförstöringrealkapitaläv. om abstrakta till­gångarförtroendekapitalkulturellt kapitalett o­värderligt kapital av know-howden good­will före­taget har är ett kapital som inte får förslösasspec. med hän­syn till den ekonomiskt styrande funktionen, särsk. i vänster­politisk debattsocialisterna på­minde ständigt om mot­sättningen mellan arbete och kapitalbundet kapitalkapital placerat i fasta värdenminst tio procent av stiftelsens av­kastning ska årligen av­sättas till bundet kapital sedan 1615av medeltidslat. capita´le ’huvud­summa; egendom’, till lat. capita´lis, se 2kapital
2kapita´l adjektiv ~t kap·it·alfull­ständig vanligen om o­önskad före­teelse admin.ett kapitalt miss­lyckandehan miss­tog sig kapitalt (adv.)sedan 1807av lat. capita´lis ’huvud­saklig’, till cap´ut ’huvud’; jfr chef, 1kap, kapitel, kapten