SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kapp`as verb kappades kappats kapp·astävla urspr. i snabbhet men nu vanligen all­männare ngt åld.sport.vin­firmorna kappades om att göra den bästa glöggenkappas (med ngn) (om ngt/att+V)sedan ca 1600se 2kapp Subst.:vbid1-203538kappande