tryckår: 2009
1ka`ra
substantiv ~n karor
kar·an●typ av raka för öppen eld
mindre brukl.maskin.sedan 1738sv. dial. kara; till 2kara
2ka`ra
verb ~de ~t
kar·ar●skrapa (ngt) åt visst håll
mindre brukl.Nollkara ngt (ngnstans)sedan 1638sv. dial. kara ’skrapa, krafsa’; besl. med ty. kehren ’sopa’
Subst.:vbid1-203740karande,
vbid2-203740karning

2ka`ra
