SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
karamell´ substantiv ~en ~er karam·ell·enliten (hård) söt­sak av sockermassa med o­lika smak- och färg­ämnen till­satta ibl. in­lindad i (färg­glatt) papper kokk.JFRcohyponympralincohyponymgodsakcohyponymsnask 1 karamellstrutbröstkaramellhonungskaramellen påse karamellerhon sög på en syrlig karamellblandade karameller i lös viktäv. om före­mål med liknande ut­seendejulgranskaramellsmällkaramelläv.smält sockermassa karamellglasyrkaramellmassaäv. bildligt om an­genäm före­teelsevard.mästerskapstiteln var en karamell att suga länge påsedan ca 1775av fra. caramel med samma betydelse; av spa. caramelo, ev. ombildn. av lat. cannamell´is ’socker­rör’