SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
karnation [-∫o´n] substantiv ~en karn·at·ion·enfram­ställning i bild­konsten (sär­skilt målar­konsten) av nakna kropps­delar särsk. med betoning av huden och dess färg konstvet.sedan 1817av fra. carnation ’hud­färg’; till lat. carna´tus ’som har (gott) hull’, till car´o ’kött’; jfr inkarnation