SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kaskelot [-åt´el.-o´t] el. kaskelottkaskelott [-åt´] substantiv ~en ~er kaskel·ot(t)·en●en mycket stor tand­val med stort, fyr­kantigt huvud och liten under­käke före­kommande särsk. i varma hav zool.SYN.synonympottval kaskelottoljai kaskelotens tarm­kanal bildas ambra, i framhuvudet val­ravsedan 1786av fra. cachalot med samma betydelse; av spa., port. cachalote med samma betydelse, till cachola ’stort huvud’