SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kas´per substantiv ~n ofta med versal kasper­docka scen.spel.äv. om persongyckel­makare, skämtare mindre brukl.spela kaspersedan 1906 i bet. ’gyckel­makare’av ty. Kasper, namn på stående komisk figur i marionett­spel