SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
katapulte´ra verb ~de ~t kata·pult·er·ar1åstad­komma att ngt kastas ut med el. (vanligen) utan bakom­liggande mänsklig av­sikt tekn.travar av bagage och stolar hade katapulterats ut ur tåget vid kollisionenäv. bildligten general in­tog den katapulterade monarkens stol efter stats­kuppenkatapultera ngn/ngt (ngnstans)sedan 19942ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad komma att göra snabb karriär el. avancera socialt etc. sociol.Putin katapulterades från en undan­skymd position till president­postenbandet katapulterades upp bland stor­stjärnornakatapultera (upp) ngn ngnstanssedan 1994Subst.:vbid1-869050katapulterande, vbid2-869050katapultering