SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
katastrof [´f] substantiv ~en ~er kata·strof·enmycket stor o­lycka med om­fattande förödelse Nollkatastrofberedskapkatastrofdrabbadkatastrofhjälpkatastrofområdekatastrofsituationflygkatastrofnaturkatastrofen hotande katastrofde över­levande efter katastrofenäv. försvagat, spec.personlig o­lycka miss­lyckandet betydde en social katastrof för hennekatastrofen i hans liv var när modern dogspec. äv.stort miss­lyckande, stor o­lycka före­ställningen blev en katastrofsjundeplaceringen i VM var en katastrof för svensk is­hockeyspec. äv.person som vållar svåra problem den nye kocken är en katastrofsedan 1789av grek. katastrophe´ ’vändning; tvär om­kastning’; jfr strof