publicerad: 2021  
1racka rackan rackor
rack·an
substantiv
rack`a
ned­sättande vanligen i sammansättn. (hund- eller katt)kräk
byracka; hundracka; kattracka
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska rakke; av om­diskuterat urspr.
2racka rackade rackat
verb
rack`a
fästa rack vid rå på segel­fartyg
någon rackar (något)
belagt sedan 1796; till 1rack!!
rackarackande, rackning