publicerad: 2021  
kaus kausen kauser
substantiv
[kau´s]
● ring av metall eller plast med utåtböjda kanter som läggs i splitsade ögon på tåg­virke, i hål i segel etc., till skydd mot nötning; äv. om mot­svarande dropp­formiga före­mål
JFR öljett
belagt sedan 1691; av lågtyska kaus(e) eller nederländska kous med samma betydelse, eg. 'strumpa'