publicerad: 2021  
kavel kaveln kavlar
kavl·en
substantiv
ka`vel
1 ett cylinder­formigt (trä)redskap som är rörligt kring sin axel spec. för utbakning av deg el. för mangling
brödkavel; mangelkavel
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); 1664 om brödkavel; fornsvenska kafle 'mun­kavle, bud­kavle m.m.', urspr. 'runt trä­stycke'
2 del av svärd­fäste som man griper om med handen
belagt sedan 1769
3 vanligen i sammansättn. trä­stav med (skriv)tecken
belagt sedan slutet av 1200-talet (i sammansättn. bud-; (Westgöta-Lagen))