SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kelt [kel´t] substantiv ~en ~er [kel´t-] kelt·enmed­lem av en vitt ut­bredd indo­europeisk folk­stam vars ättlingar lever på Ir­land och i Skott­land, Wales och Bretagne land.yrk.sedan 1635av lat. Cel´, plur., ’kelter’; av o­visst urspr.