SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
Kelvin [kel´-] substantiv, ingen böjning, n-genus Ken grund­enhet för temperatur med absoluta noll­punkten som utgångs­punkt för skalan fys.JFRcohyponymCelsiuscohyponymcelsiusgrad Kelvinskalanen Kelvin inne­bär en lika stor temperatur­skillnad som en celsius­grad, men skalorna är förskjutna i förhållande till var­andraäv. i adverbiell an­vändning250 grader Kelvin, dvs. minus 23 grader Celsiussedan 1936till namnet på den eng. fysikern W. Thomson, lord Kelvin (1824–1907)