publicerad: 2021  
kika kikade kikat
verb
ki`ka
● ofta med partikel som an­ger riktning, t.ex.fram, in, ut titta (förstulet)
JFR titta 1
kikare; utkik
någon kikar (in) (i något)
någon kikar (fram/ut) (genom något)
någon kikar (fram) (genom något)
någon kikar (ut) (genom något)
någon kikar (efter/på någon/något)
någon kikar (efter någon)
någon kikar (efter något)
någon kikar (på någon)
någon kikar (på något)
kika genom nyckel­hålet; kika ut genom gluggen; kika in i dock­skåpet; kika i plån­boken; hon kikade igenom handlingarna in­för mötet
○ ibland med bi­betydelse av att visa sig
hon kikade fram bak­om hörnet
○ äv. bildligt om icke-levande före­teelser
något kikar (in/ut/fram)
något kikar (fram)
något kikar (in)
något kikar (ut)
solen kikade in genom fönstret
belagt sedan 1638; sv. dial. kika; jfr no. kika, da. kige, lågtyska kiken 'titta'; trol. urspr. barnspråksord
kikakikande