SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kis`ta substantiv ~n kistor kist·an1större, lådliknande förvarings­möbel nu­mera mest anv. som prydnad hush.JFRcohyponymbingecohyponym2lår kistlockkistlåsbrudkistapenningkistasjömanskista○äv. bildligtmage vard.ha ont i kistanvi måste få något i kistan(sista) spiken i kistanse1spik 1 sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. kista; gemens. germ. ord; av lat. cis´ta med samma betydelse; jfr cistern 2av­lång trä­låda där stoftet av en av­liden person läggs och som sedan sänks ner i jorden el. bränns relig.likkistaden dödes närmaste vänner bar kistankistan sänktes ner i gravensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3vanligen i sammansättn. lådliknande an­ordning t.ex. som under­lag för konstruktion, som fångst­redskap etc. tekn.brokistahackelsekistastenkistaålkistasedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenska