tryckår: 2009
kis`ta
substantiv ~n kistor
kist·an1större, lådliknande förvaringsmöbel
numera mest anv. som prydnad
hush.JFRcohyponymbingecohyponym2lår
kistlockkistlåsbrudkistapenningkistasjömanskista○äv. bildligtmage
vard.ha ont i kistanvi måste få något i kistan(sista) spiken i kistanse1spik 1
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. kista; gemens. germ. ord; av lat. cis´ta med samma betydelse; jfr cistern
2avlång trälåda där stoftet av en avliden person läggs
och som sedan sänks ner i jorden el. bränns
relig.likkistaden dödes närmaste vänner bar kistankistan sänktes ner i gravensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3vanligen i sammansättn.
lådliknande anordning
t.ex. som underlag för konstruktion, som fångstredskap etc.
tekn.brokistahackelsekistastenkistaålkistasedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenska
