SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kit [kit´] substantiv ~tet, plur. ~, best. plur. ~ten kitt·etupp­sättning före­mål som hör i­hop spec. om upp­sättning till­behör, t.ex. till mobil­telefon handsfreekitköpa ett färdigt kitsedan 1982av eng. kit med samma betydelse, i äldre bet. ’ämbar, bytta’; jfr äldre nederl. kitte ’stop’; i övrigt av o­känt urspr.