SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kitt`elflickare substantiv ~n äv. vard. kittelflickarn, plur. ~, best. plur. kittelflickarna kittel|­flick·ar·enperson som lagar kittlar histor.yrk.JFRcohyponymkopparslagare sedan 1757till kittel och ett äldre verb flicka; jfr inflika