SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
klä äv. klä`daklä`da verb klädde klätt, pres. klär äv. kläder kläd·er1ofta med partikelnpå, utan större betydelse­skillnad ta på (ngn) kläder vanligen alla kläder som behövs i samman­hanget kläd.komm.klä (på) barnenklä (på) sig på morgonenklä sig i kostymhon klär sig ganska strikt○äv.förse med klädsel eller hölje el. annan täckande an­ordning klä en soffaklä jul­granen○äv. bildligtklä sina tankar i ordklä (på) ngn, klä ngn/ngt (i/med ngt)klä skott för ngn/ngtseskott 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kläþa; jfr kläde 2ha ut­seende eller ut­formning som passar ngn; särsk. om kläder Nollden nya kappan klär henne verkligen○äv. med konstruktionsväxlingse bra ut i viss typ av klädsel etc. hon klär i rött○äv. bildligtpassa den där över­lägsna tonen klär honom inteklä ngn, klä i ngtsedan 1738Subst.:vbid1-208715klädande (till 1), vbid2-208715klädning (till 1)