SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

klack`a verb ~de ~t klack·ar1sätta (ny) klack på sko e.d. kläd.klacka (om) skornaklacka (om) (ngt)sedan 17662träffa och spela (fot­boll) med klacken vilket an­ses elegant sport.han klackade bollen till NNklacka ngt (till ngn)sedan åtm. 1920-taletSubst.:vbid1-206818klackande, vbid2-206818klackning

SO

Alfabetisk lista

2klabb subst
· klabbe
  klabba verb
  klabbig adj
  klack subst
  klacka verb
  klackbar subst
  klackjärn subst
  klackring subst
  klackspark subst
1kladd subst

  Till   alla ordböcker