SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
klaf`sa verb ~de ~t klafs·artrampa tungt i ngt vått el. klibbigt vard.NollJFRcohyponymslafsa 2 barnen klafsade om­kring i gyttjanäv. ngt ut­vidgatregn­dropparna klafsade tungt mot rutanklafsa (ngnstans)sedan 1843jfr sv. dial. klafsa ’smälla’; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-206895klafsande