SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
klave´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en klav·er·ettyp av instrument med strängar som slås an med hammare med hjälp av tangenter ngt åld.musikJFRcohyponym1pianocohyponymklavikord hammarklaveräv. om an­dra tangent­instrumenthandklavertrampa i klaveretgöra sig skyldig till ett pinsamt miss­tagofta en taktlöshethan trampade ofta i klaveret på grund av sina o­försiktiga ut­talanden sedan 1676via ty. av fra. clavier ’klaviatur’; till lat. cla´vis ’nyckel; tangent’; jfr klav