SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
klev sekliva
klev substantiv ~et el. ~en, plur. ~ el. ~ar klev·et, klev·en1bergs­klyfta särsk. i ort­namngeogr.Huseby klev○äv.brant och trång bergsstig sedan 1210–16 (i ort­namn)öppet brev utfärdat av kung Erik Knutsson om gränsen för småländska Byarums klosters ägor (Svenskt Diplomatarium)fornsv. klef ’brant backe; klippa’; trol. nära besl. med kliva; samma ord som eng. cliff ’klippa’ 2brant berg­vägg särsk. i ort­namngeogr.sedan 1210–16 (i ort­namn) SOU; som appellativ ca 1670öppet brev utfärdat av kung Erik Knutsson om gränsen för småländska Byarums klosters ägor (Svenskt Diplomatarium)