SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
klok adjektiv ~t 1som har gott förstånd och om­döme admin.psykol.JFRcohyponym1viscohyponymintelligentcohyponymgenialiskcohyponymsmart levnadsklok”Det kan vara bra att lägga undan lite för kommande behov”, sade hans kloka hustruäv. försvagatförståndig det är klokt att vänta liteatt sälja huset är nog det klokaste du kan göraäv.i nekande och frågande ut­tryck som är vid sina sinnens fulla bruk han kan inte vara riktigt klokäv. om handling e.d.JFRcohyponymvälbetänkt ett klokt råddet är inte klokt det är ytterst anmärknings­värtdet är inte klokt att kommunen tänker lägga ner biblioteket klok gubbesegubbe 1 klok gummasegumma klok som en bok/pudel/ugglamycket klokhon är klok som en bok och väldigt allmän­bildad slå sina kloka huvuden ihopsehuvud 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. kloker ’klok; kunnig; slug’; av lågty. klok med samma betydelse; av o­visst urspr. 2som kommit till klarhet om visst samman­hang admin.psykol.de var lika (litet) kloka som för­ut efter hans ”förklaring”inte bli klok på ngn/ngtinte kunna förstå sig på ngn/ngthan blir inte klok på det där med aktier och fonder sedan 1652