SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knä`böjning substantiv ~en ~ar knä|­böj·ning·en(regel­bunden) böjning och sträckning av knäna särsk. i gymnastik el. styrke­lyft (med en skiv­stång på skuldrorna) sport.djupa knäböjningarbänk­press, knäböjning och mark­lyftibl. äv. som tecken på vördnad e.d.öd­mjuka knäböjningaren knäböjning (för ngn/ngt)sedan 1830