SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knagg substantiv ~en ~ar äv. knagg`eknagg`e ~n ~ar knagg·en●trä­pinne i vägg att hänga ngt på hush.○äv.hand­tag på lie­skaft e.d. sedan 1846sv. dial. knagg, knagge ’liten knöl; hand­tag på lie­skaft; stark människa’; av om­diskuterat urspr.