publicerad: 2021  
knekt knekten knektar
knekt·en
substantiv
1 (fot)soldat
○ äv. om militär i all­mänhet ned­sättande
knektyrket
○ äv. bildligt om någons hand­gångne man eller dylikt ned­sättande
maffia­ledarens knektar
○ äv. spel­kort med valör närmast över tian det lägsta "målade kortet"
ruter knekt
belagt sedan 1521; jfr fornsvenska knekt 'soldat; dräng'; av lågtyska knecht, tyska Knecht 'gosse; tjänare'
2 mest historiskt stöd för båge eller valv vanligen i form av en halv­kolonn mot en mur
belagt sedan 1836