SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knyst substantiv, ingen böjning, neutr. nästan en­bart i nekande ut­tryck ytterst svagt ljud komm.det hördes inte ett knysthan sade inte ett knystofta mer el. mindre bildligt, med an­tydan om hemlig­hållandedet har inte hörts ett knyst från regeringen om ut­visningen(inte) ett knyst (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1722till knysta